AI-agenterna är här. Men inte i svensk skola

AI håller på att förändras i grunden. Vi lämnar tiden då AI främst var en chattbot som svarade på frågor och hjälpte oss att skriva texter. Nu kommer AI-agenterna: verktyg som kan få ett mål, planera arbetet, använda filer och andra verktyg, genomföra flera steg och återkomma med ett mer eller mindre färdigt resultat.

Jag har den senaste tiden testat agenter som kan läsa och analysera stora mängder material, jämföra dokument, söka information, bygga fungerande prototyper, skapa presentationer och genomföra arbetsuppgifter som tidigare hade krävt flera olika program och många timmars arbete. ChatGPT Work, Claude och Claude Code ger en försmak av en utveckling där AI inte längre bara hjälper oss att formulera ett svar – utan faktiskt hjälper oss att utföra arbetet.

Det är otroligt spännande. Men för många som arbetar i svensk skola eller på förvaltningsnivå uppstår samtidigt en ganska märklig situation:

AI-agenterna kan göra allt detta. Men vi har inte tillgång till dem på jobbet.

Det betyder inte att svensk skola helt saknar AI. Många huvudmän erbjuder någon form av Microsoft Copilot eller Google Gemini. Det finns också svenska satsningar som SVEA, den digitala assistenten för offentlig sektor, och lokala open source-modeller som utvecklas eller testas inom olika forsknings- och innovationsprojekt.

Det är viktiga satsningar. De kan ge offentlig sektor större kontroll över information, juridik och säkerhet. Men verktygen som faktiskt är tillgängliga för lärare, skolledare och medarbetare på förvaltningar har ofta inte kommit lika långt som den agentutveckling vi nu ser hos exempelvis OpenAI och Anthropic. I andra fall finns tekniken hos leverantören, men de avancerade funktionerna har ännu inte köpts in, aktiverats eller godkänts lokalt.

Det får större konsekvenser än att skolans medarbetare går miste om några smarta funktioner.

Verktygen formar skolans förståelse av AI

Om lärare och skolledare bara får tillgång till AI som kan sammanfatta, skriva om och svara på frågor är det också så tekniken kommer att förstås. AI blir ett lite bättre skrivverktyg.

Då handlar kompetensutvecklingen lätt om att formulera promptar, skapa lektionsmaterial och skriva texter snabbare. Det kan absolut vara värdefullt, men det fångar inte den förändring som nu sker.

En agent skulle exempelvis kunna hjälpa en lärare genom ett helt arbetsflöde: läsa en planering, söka fram relevant material, ta fram ett första förslag till lektion, anpassa innehållet till olika språkliga nivåer och skapa kompletterande övningar. Läraren behöver fortfarande granska, korrigera och ansvara för resultatet, men hjälpen sträcker sig genom betydligt fler delar av arbetet än vad en traditionell chattbot klarar.

För en rektor skulle en agent kunna strukturera underlag inför kvalitetsarbetet, jämföra handlingsplaner, identifiera återkommande teman i flera dokument och förbereda olika versioner av information till personal och vårdnadshavare.

På huvudmanna- och förvaltningsnivå skulle agenter kunna analysera remisser, jämföra rapporter, sammanställa intervjuer, bygga prototyper, ta fram beslutsunderlag och omvandla centrala riktlinjer till praktiskt stöd för skolorna.

Det betyder inte att agenter ska fatta beslut om elever, självständigt bedöma arbeten eller ersätta lärares, rektorers och elevhälsans professionella bedömningar. Men de kan förändra hur arbetet förbereds, genomförs och följs upp.

Vår bild av vad AI är formas av de verktyg vi får använda.

Om rektorer och huvudmän aldrig får pröva agentiska arbetssätt blir det svårt att förstå hur roller, processer och ansvar kan komma att förändras. Det påverkar vilka behov vi identifierar, vilka piloter vi genomför, vilken kompetensutveckling vi erbjuder och vilka investeringar ledningen är beredd att göra.

Vi riskerar att utbilda skolans medarbetare i att skriva bättre promptar samtidigt som utvecklingen redan rör sig mot något annat: att formulera uppdrag, utforma arbetsflöden, bestämma agenternas befogenheter och bygga in mänskliga kontrollpunkter.

Varför finns agenterna då inte i skolan?

Den första förklaringen är ofta GDPR. Skolan hanterar stora mängder personuppgifter och en del av dem är särskilt skyddsvärda. Det kan handla om barns hälsa, stödinsatser, frånvaro, omdömen, social problematik och skyddad identitet. Sådana uppgifter kan självklart inte läggas in i vilken AI-tjänst som helst.

Men GDPR är inte ett generellt förbud mot generativ AI eller kommersiella AI-tjänster. IMY konstaterar att offentlig förvaltning kan förena användningen av generativ AI med GDPR. Läs IMY:s vägledning: https://www.imy.se/publikationer/gdpr-vid-anvandning-av-generativ-ai/

Organisationen måste däremot kunna visa varför personuppgifter behandlas, vilken rättslig grund som finns, var informationen lagras, hur länge den sparas, vilka underleverantörer som används och om uppgifter överförs utanför EU och EES. Det kan också krävas personuppgiftsbiträdesavtal och en konsekvensbedömning av dataskyddet.

Det är alltså inte nödvändigtvis lagen som säger nej. Ofta saknas arbetet, resurserna och besluten som krävs för att huvudmannen på ett tryggt sätt ska kunna säga ja.

GDPR är dessutom bara en del av bilden. Skolan måste också hantera sekretess, allmänna handlingar, arkivering, gallring och informationssäkerhet. En uppgift kan vara olämplig att lämna till en extern AI-tjänst även om den inte innehåller personuppgifter.

Här finns agentutvecklingens kanske största paradox för skolan: tekniken blir som mest värdefull när den förstår sammanhanget, men också som mest riskfylld när sammanhanget består av verkliga elever.

En traditionell chattbot behandlar det användaren skriver eller laddar upp. En agent kan potentiellt läsa filer, använda e-post, arbeta i andra system och utföra handlingar för användarens räkning. Ju mer användbar agenten blir, desto större åtkomst kan den behöva – och desto större kan konsekvenserna bli om den gör fel eller får tillgång till fel information.

Därför behövs tydliga behörigheter, loggning, mänsklig kontroll och gränser för vad agenten får göra. Även OpenAI beskriver att agenter som får tillgång till webbplatser, filer och anslutna tjänster medför nya säkerhets- och integritetsrisker: https://help.openai.com/en/articles/11752874-chatgpt-agent

Det som redan finns i skolan blir den enklaste vägen

Sedan finns avtal och upphandling. Det räcker inte att en leverantör lovar att organisationens information inte används för att träna modellerna. Huvudmannen behöver granska villkoren och reglera lagring, radering, underleverantörer, incidenthantering, ansvar och möjligheten att lämna tjänsten.

Här har Microsoft och Google ett stort försteg. Deras tjänster finns ofta redan i skolans digitala miljö, tillsammans med identitetshantering, behörigheter och etablerade avtal. Därför blir Copilot eller Gemini ofta den möjliga vägen framåt, även när andra verktyg har hunnit längre inom vissa områden.

Det behöver alltså inte betyda att huvudmannen har valt det bästa AI-verktyget för undervisning, skolledning eller verksamhetsutveckling. Ofta har man valt det verktyg som enklast kan passera genom den befintliga tekniska, juridiska och organisatoriska infrastrukturen.

Problemet förstärks av att AI-utvecklingen går mycket snabbare än kommunala gransknings- och upphandlingsprocesser. En tjänst kan ha förändrats grundligt och fått helt nya agentfunktioner innan organisationens ursprungliga bedömning ens är färdig.

Alla ser sin del av risken

Det finns också en organisatorisk förklaring.

Läraren ser möjligheten att frigöra tid. Rektorn ser potentialen i kvalitetsarbetet. Förvaltningen ser möjligheter att analysera underlag och ge bättre stöd till skolorna. Juristen ser rättsfrågorna. Informationssäkerheten ser riskerna. IT ser integrationsproblemen. Upphandlingen ser avtalen och kostnaderna.

Alla kan ha rätt utifrån sina respektive uppdrag. Men vem äger helheten och vägen framåt?

När ingen har ett tydligt mandat att förena skolans behov med juridik, teknik och säkerhet blir det rationella svaret för varje enskild funktion:

Inte ännu.

På så sätt kan en huvudman landa i ett kollektivt nej utan att egentligen ha fattat ett strategiskt beslut om att avstå. Vi har byggt organisationer som är ganska bra på att identifiera varför ett nytt AI-verktyg är riskabelt, men betydligt sämre på att skapa en säker väg till ett ja.

Det kostar dessutom mer än att köpa licenser. Någon måste klassificera informationen, granska leverantören, teckna avtal, konfigurera tjänsten, styra behörigheter, utbilda skolans medarbetare och följa upp användningen. Utan avsatta resurser stannar även positiva beslut lätt på idéstadiet.

Begränsningarna skapar också nya risker

Om en lärare, skolledare eller medarbetare på förvaltningen vet att ett externt verktyg kan lösa en uppgift på tio minuter som annars tar flera timmar försvinner inte behovet bara för att arbetsgivaren säger nej. I stället kan en informell skugganvändning växa fram.

Då hamnar huvudmannen i det sämsta av två lägen: man får riskerna med AI-användning, men utan gemensamma arbetssätt, utbildning, avtal, insyn eller kontroll.

Det uppstår också en växande kompetensskillnad. Den som privat har råd, tid och intresse kan testa de senaste verktygen och bygga upp en förståelse för hur arbetet håller på att förändras. Andra möter bara den AI som arbetsgivaren tillhandahåller.

Skolans AI-kompetens riskerar därmed att bli beroende av privat tillgång och enskilda eldsjälar, i stället för något som huvudmannen utvecklar systematiskt och jämlikt.

Svensk skola behöver bygga vägen till ett ja

Lösningen är naturligtvis inte att släppa alla verktyg fria eller låta AI-agenter få obegränsad tillgång till skolans information och system. Säkerhet och dataskydd är inte hinder som ska rundas.

Men de får heller inte bli en slutstation.

Digg och IMY har tagit fram nationella riktlinjer för generativ AI för att skapa trygghet och underlätta användningen inom offentlig förvaltning: https://www.digg.se/ai-for-offentlig-forvaltning/riktlinjer-for-generativ-ai

Skolverket rekommenderar samtidigt att huvudmän och skolor skapar dokumenterade och uppdateringsbara förhållningssätt till AI: https://www.skolverket.se/kompetensutveckling/stod-i-arbetet/rad-om-ai-chattbottar-och-liknande-verktyg

Budskapet från myndigheterna är alltså inte att svensk skola ska avstå från AI. Användningen måste organiseras, styras och följas upp.

Huvudmän behöver därför göra mer än att bestämma vilka verktyg som är tillåtna i dag. De behöver skapa säkra miljöer där lärare, skolledare och medarbetare på förvaltningar kan undersöka vad agenter faktiskt innebär för undervisning, administration och skolutveckling.

De behöver också skilja mellan olika typer av information och användning. Att låta en agent arbeta med offentliga styrdokument är inte samma sak som att ge den tillgång till elevuppgifter. All AI-användning innebär inte samma risk och behöver därför inte mötas av exakt samma begränsningar.

Frågan kan inte bara vara:

Vilka AI-verktyg får skolans medarbetare använda i dag?

Den måste också vara:

Vilka AI-förmågor behöver svensk skola om ett eller två år – och hur bygger vi en säker väg dit?

Sverige har uttalat ambitionen att bli världsledande på att använda AI i offentlig förvaltning: https://www.regeringen.se/regeringens-politik/sveriges-ai-strategi/

Den ambitionen kommer inte att uppnås om lärare, skolledare och huvudmän bara kan läsa om den mest avancerade tekniken eller testa den hemma med privat material.

Det verkliga glappet handlar därför inte bara om vilka verktyg svensk skola saknar. Det handlar om skolans möjlighet att lära, föreställa sig nya arbetssätt och förbereda sig för det som redan håller på att hända.

Annars riskerar vi att försöka förbereda eleverna för ett samhälle präglat av AI-agenter – i organisationer som fortfarande betraktar AI som en chattbot för att skriva text.

#AIiSkolan #AIAgenter #Skolutveckling #Digitalisering #Förändringsledning #EdTech #GenerativAI #SvenskSkola

AI används som stöd för språk, struktur och redigering. Idéerna, perspektiven och slutsatserna är mina egna. Allt innehåll granskas och bearbetas av mig före publicering, och jag ansvarar för det som publiceras. / Danny